söndag 16 juli 2017

Hundarnas utrustning: hurtta och brogården

Då har vi kommit till  gammelpojkarnas selar:

Rio har en formsydd sele från Brogården som sitter som en smäck på honom, den är av ett lätt material som torkar fort efter en tvätt och det behövs för Rio är träsktrollet nummer ETT i denna flock. Det är också en sele med y-front och bukremmen är placerad längre bak för att undvika skav bakom armbågarna.
Jag har testat några selar på Rio under hans snart 11 åriga liv men denna är den som sitter bäst på honom och det säger jag inte bara för att jag är kompis med tillverkaren ;) utan för att jag tycker det.




Malte har en y-front sele från Hurtta sedan några år tillbaka som sitter bra på honom, lite stor just nu då han gick ner ganska mycket i samband med Karmas höglöp. Nac
kdelen med den är att den luktar snabbt illa efter han har haft den på sig ett tag men den är lätt att tvätta. Men en uppdatering kommer att behövas till honom ganska snart.










Jag sätter alltid fast mina hundar i midjan när jag är ute och går med gänget och efter att ha provat flera olika midjebälten så hittade jag för många år sedan ett bälte som är perfekt för mig, jag vill inte ha ett bälte med elastiska delar då jag har sett och känt att Rio blir mycket hetare så Björkis hundförarbälte med modifikation med ett av mig tillverkat paracordband med ringar i båda ändarna, detta funkar suveränt för mig och det är riktigt  bekvämt att ha på sig. Det har dessutom flera bgb-hakar och d-ringar fastsydda för annan utrustning, perfekt att hänga kniven i vid jakt eller när vi beger oss ut i svampskogen.

 Så här sätter jag fast kopplerna i hundförarbältet och från att haft en karbinhake av modell klätterkarbin, för att den är så lätt och går att låsa, men efter ett ständigt trassel med 4 koppel som snurrar i hop sig så har jag nu 3 karbinhakar (ett sitter på kopplet från början) och på så vis kan jag trassla ut härvan på en gång när de byter plats.

Mellan mig och hundarna sitter fyra koppel av tre olika märken, Malte och Karma har enkla kanalbandskoppel från dogman med BGB-hake, medan Rio har ett expanderkoppel från Baggen, även den ett kanalbandskoppel. Jag är nöjd med detta koppel men tyvärr lossnar det tyg som sitter över gummibandet redan efter några promenader så det klipptes snabbt bort. Även Loke har ett expanderkoppel men från Neewa med pistolhake mot hunden och typ klätterhake mot mig. Det har dessutom ett handtag under expandern vilket är mycket bra när jag vill korta upp kopplet och ha mer kontroll på honom. Jag köpte detta koppel till Rio egentligen men insåg när jag kom hem att det var pistolhake på och pistolhakar på Rio har jag ingen bra erfarenhet av.

Helst skulle jag vilja ha ekologiskt läderutrustning på hundarna men det blir så mycket dyrare, men drömma kan man göra i alla fall.


Hundarnas utrustning: Zero DC Shorter

Som så väldigt många läste i mitt föregående inlägg använder jag sele på mina hundar oavsett vad vi ska göra.

De selar jag använder just nu på dem ska jag berätta om nu, många använder samma typer som jag men en liten beskrivning får ni i alla fall(som kan bli lång om jag känner mig själv så ha tålamod).

ZERO DC SHORTER
Karma och Loke har sedan 1,5 år sedan selar av märket Zero DC shorter som jag tycker sitter väldigt bra på dem. Jag hade problem med att Loke fick ont i nacken med sin förra sele då den satt snett när han gick framför mig så jag letade länge och väl efter en sele som satt bättre på honom och inte drog snett när han går framför mig, vilket dom oftast gör mina hundar. Jag ville också ha en sele som är lätt och är lätt att tvätta då hundarna är korsning med träsktroll och hittar alla lerhål inom en mils omkrets.

Zero DC shorter är en multifunktionell sportsele som är mycket lämpad för drag, canicross, cykling, joggingturer, skidåkning och spårning men passar lika bra för vardagsturerna. Den är fodrad med ett meshfoder som är lätt att tvätta och torkar snabbt.
Selens bukrem går längre bak på hundens rygg och på så sätt undviker hunden att få skav bakom armbågarna, detta är bra då mina hundar går väldigt långt i bland och då vill jag inte att de ska få ont




Hundarna verkar tycka om sina selar (Karma talar om det i alla fall) och vill hemskt gärna ha dem på sig och det är huvudsaken, för tycker inte dom om dem så gör inte jag det. Hundarnas komfort kommer först i det här fallet och de ser väl rätt nöjda ut, tycker ni inte?

Men är det något annat märke som anser att deras utrustning är bättre så testar vi dom gärna ;)



lördag 15 juli 2017

Hundarnas utrustning, Varför Sele?

SELE!
 Jag har alltid sele på mina hundar för att minimera skador på dem oavsett jag ska spåra med dem eller ej. Enda gången jag inte har sele på mina hundar är när de ska vara lösa i skogen.

Varför sele?

Har ni varit ute och gått med er hund med kopplet fast i hundens halsband, kanske ett stryphalsband för att hunden inte ska dra, men det gör den i alla fall, hunden hostar och har nästan svårt att andas men den fortsätter att dra. Kanske gormar ni på hunden att den får lov att sluta dra nu. Varför fortsätter hunden att dra trots att den verkar ha svårt att andas?


Jo, den försöker fly undan obehaget och fly undan från smärtan som den har i hals och nacke.

Hundens nacke och hals liknar vår egen nack- och halsregion väldigt mycket, så tänk er själva om ni har ett halsband runt er hals och ni får släpa på en hundförare som håller emot i kopplet, visst vi som människor kan förstå meningen och också säga i från att nu får du minsann sluta dra i kopplet. Men hunden förstår inte syftet med halsbandet och förstår inte vad det som gör ont runt halsen. Den försöker komma undan i stället. Här slår reptilhjärnan till, dvs överlevnadsinstinkten, som får hunden att fly eller gå till försvar. De flesta hundar försöker fly. Det finns en känd tv-profil, jag nämner inga namn, som förespråkar varmt att sätta halsbandet så högt upp på halsen som möjligt för att få kontroll på hunden, för att få den att gå vid din sida eller bakom dig. Högst upp på halsen mot huvudet är det som känsligast, nerver, blodkärl och strupen får inte mycket skydd från muskler.


Tänker er att ni har ett halsband som sitter åt under käken och sen är det någon som inte tycker om att ni tittar på en annan människa och ger er ett ryck med kopplet för att korrigera er. Inte så bekvämt eller?








Ett felaktigt använt halsband kan inte bara medföra smärta hos hunden utan det kan också skada hunden, nack-och ryggproblem, skador på luftstrupen, hunden kan få  
syrebrist, spända nackmuskler som orsakar spänningshuvudvärk, nervskador.






När jag pratar med hundägare om att använda sele på hunden i stället för halsband får jag genast svaret att ”jag vill inte att min hund ska dra”. Bara för att du sätter en sele på hunden så tänker nog inte hunden att nu ska det minsann dras i kopplet.

Nej, det går att träna hunden att inte dra i selen. Troligtvis kommer hunden till en början att dra även i selen om den har gjort det i halsbandet.

Att använda sele på hundarna undviker vi att utsätta hunden för obehag, smärta och skada hunden. Dessutom är selen ett bra handtag till att stötta hunden med om den är osäker, rädd eller tycker något är jobbigt, hunden känner er hand mot ryggen och tryggheten att du finns där och hjälper den.

Jag väljer att ha sele på mina hundar för att det är det bästa för dem!
Skriver i nästa inlägg vilka selar hundarna har,





måndag 10 juli 2017

Spårkurs dag 2

Hej hopp!

Skulle ha skrivit i går men kraschade i soffan efter en givande, skitrolig och lärorik kurshelg.
För er som mot förmodan missade det så var Loke och jag på kurs för att lära oss nya metoder att spåra på, ja nya och nya... för oss nya sätt i alla fall.
Denna kurs var i särklass den bästa kursen jag har gått i ämnet med otroligt duktiga instruktörer och duktiga kursdeltagare.
Söndagen var vigd åt ID-spår på vilt, vi korsade varandras spår många gånger , ytan vi tränade på hade betats av en flock hjortar under natten, det var flera viltslag vi spårade samtidigt, spåren låg nära varandra, och alla hundar spårade samtidigt och Loke löste det med bravur (iaf i mina ögon).
Han spårade hjort, älg, vildsvin och björn. Grymt roligt! Här ska det spåras!

Det är så otroligt hur bra hundens näsa är, hur de kan reda ut dessa spår med så mycket störning och dofter. De är fantastiska dessa Djur!

Senare på kvällen hörde jag ett fasligt väsen en bit bort, en rådjurskilling skrek och geten skällde något förfärligt så björnspårar´n Loke och jag drog i väg för at se vad problemet var, skriken slutade tvärt och när vi närmade oss fick jag syn på en räv som vi skrämde i väg. Men vi fann dock ingen killing så förhoppningsvis hade den kommit undan.

Nej, nu är det dags att göra lite nytta här hemma också. Ut till attefallshuset och lägg golv med dig nu!






lördag 8 juli 2017

Jaktspårkurs med Loke BC

Hmm denna fläck luktar väldigt intressant!
Vildsvinen?? nä dom ser jag inte

I dag har Loke och jag förkovrat oss lukternas värld, vi går nämligen kurs på Roslagens Jakt och Vilt i Almunge denna helg. Kursen är jaktinriktad så Loke är en katt bland hermelinerna som enda icke jakthundsras och jag var den enda icke jaktklädda personen med mina chinosshorts och hikingskor.
Denna kurs är mycket baserad på en väldigt bra bok och leds av en mycket rutinerad hundförare och instruktör vid namn Calle Ekström från Hunting Assistans som utbildar jägare såsom tullhundförare och polishundsförare. Kursen är mycket baserad på diskriminering, hårda spår och ID spår vilket är väldigt intressant då det är "nya" sätt att träna eftersökshundar på istället för renodlade blodspår vilket är ganska orealistiska med tanke på att det inte är säkert att en skadat djur blöder så speciellt mycket. Som Calle så: När djuret tappat så mycket blod som vi sprider i spåret kommer det inte så långt och dör snart av förblödning. Visst 600-700 räcker det men kanske inte 1-2 kilometers spår som det kan lätt kan vara i skarpt läge. Så många tankar snurrar nu i mitt trötta huvud om hur kursen jag håller nu ska se ut.

Ooo denna fläck då!
Loke är inte så mycket spårtränad men den hund som är det här i huset är gammal och lite sliten nu (Rio) när Karma löper så jag är tveksam att han skulle ha orkat en hel dag men jag får se om han får följa med som sällskap i morgon när kursen fortsätter.

När det var dags för första momentet, diskriminering, så skulle hundarna lära sig att markera hjorthud på en urvalsbana med 6 burkar, Lukten låg i en burk. Loke som inte haft så mycket  nära kontakt med vilt var inte så super intresserad men markerade iaf, nu är det så att Loke har en grej för sig när vi kör detta, det är att han hjärna använder tassarna och välter burkarna, Tokeloke! Men det är nåt att träna bort.

När alla hundar gått några vändor och markerat på hjorthuden var det dags att lägga ner en doft de skulle lära sig att INTE markera och i slutändan inte spåra, nämligen får... (det ska tydligen vara det absolut svåraste djurslaget att få hunden att inte spåra), där fick jag lov att sätta stopp, Loke får absolut spåra får! Vilken konstig blick jag fick från kursledare och övriga deltagare, jag fick påminna dem att Loke är en fårhund som jobbar med får. Inte för att jag tror att det har någon betydelse.

Efter lunch fortsatte vi med hårda spår, dvs spåra på asfalt mm. här var det svårare för Loke men det lossnade mot slutet. Men det märktes på honom i dag att han är påverkad av löpet han också och av att han inte ätit ordentligt på några dagar, så nu sover han djupt i sin koja i hundgården resten av kvällen och natten tror jag och jag jag sover nog gott jag med när jag väl lägger mig till ro men jag kommer att drömma om björnar och vildsvin!

Natti Natti Loke, tack för i dag min vän!







fredag 7 juli 2017

Vildmarkshundarna del 2

Nu fortsätter vi med fyrbeningarna:


Loke
Loke är lillpojken här hemma, han är 6 år ung och är en Border Collie. Hans fullständiga namn är Lynnbo Loke men lystrar även till TokeLoke vilket är lite passande för visst är han lite tokig.
Loke är min ständiga följeslagare när jag åker och jobbar eller bara åker en sväng. Han håller sig nära bilen när han är ute på tomten för inte missa att jag ska åka i väg. Han har till och med grävt en grop under min bil för att ha en plats att sova i. Han hjälper mig att hålla reda på min stora flock med får (4 tackor men de har varit flera och kommer att bli fler så småningom) och vallar in kaninerna när de är på rymmen. Han håller även reda på Rio när vi är ute i skogen under hösten, jag behöver ingen pejl, jag har en BC med superhörsel som lyssnar efter Rio´s pingla, sen springer han och hämtar honom.

Han är en känslig pojke som märker snabbt om jag är lite irriterad på något, inte på honom och blir lite låg då men känner också om jag mår dåligt eller jag är på väg att få ångest då kommer han och lugnar mig. Gohunden Min! Min ögonsten.



 Karma
Karma skulle vara hos oss i några veckor 2015 och vart kvar. Hon är av rasen Carea Leones från Spanien där de används som vallhundar bland annat. De är en gammal ras och är ursprunget till Australian shepherd.
Karma är den enda tiken i Sveriges tre Carea Leones  och jag hoppas att kunna avla på henne MEN då måste jag hämta en hane från Spanien.
Från första stunden när jag såg Karma blev jag störtförälskad i henne och rasen, det sa bara KLICK.
Karma har nästan jämt ögonen på mig, har alltid något att säga både när jag pratar med henne och när jag inte gör det, jag brukar säga att jag har två döttrar som kräver min uppmärksamhet. När dottern är tyst och leker själv är det Karma som vill ha uppmärksamhet. Hon vill gärna ligga nära och ha kroppskontakt och det är otroligt lugnande för mig att ha henne nära. Hon tycker dock inte om att åka bil men det jobbar vi på. Hon älskar att bada och springa efter bollar men det får hon inte för det är alldeles för stressande för henne så det undviker vi.
Hon är vår clown, min vackra Karma.



Fyrisån och Uppsala

 I dag har familjen haft en mysdag i Uppsala, jag är uppvuxen i centrala Uppsala närmare sagt i Luthagen. Familjen ville hitta på något i dag så vi packade in oss i bilen, hundarna fick stanna hemma i dag, och begav oss. Att ströva omkring i gamla hemtrakter är ganska härligt, äta sushi vid fyrisån, äta bakelse vid fyrisån, slänga halva bakelsen i fyrisån, lyssna på skrattmåsarna när de vill ha mer bröd av oss. En mysig dag helt enkelt. En idé föddes i mitt huvud men den måste tänkas över mera innan jag beslutar att genomföra den och då får ni veta mera.

Men nu laddar Loke och jag för en kurshelg i spårets tecken i metropolen Almunge.

Karmas höglöp är på väg att gå över men nu är Malte som vildast, han är nog lite trög för han blir som tokigast när löpet är slut och Karma säger i från, då inser han vad han har missat, tokhunden! Nu gäller att inte låta Malte vara lös ute eller ens vara själv ute i den inhägnade tomten för han ska ut och jaga tikar. Vi har fått gått skallgång några gånger efter honom. Lär dig känna din byggd, skaffa drever brukar man säga men det går lika bra med labrador tycker jag.

See you later!



onsdag 5 juli 2017

Vildmarkshundarna del 1

Jag tar dem från äldst till yngst:





Rio:
Rio är den äldsta av mina 4 hundar, snart 11 år och backar inte för nått kul. Älskar att upptäcka, klövja, klättra, krypa under, krypa igenom, ta gyttjebad, plaska i alla vattenpölar han kan hitta, springa fort, spåra, äta godis, åka bil, skälla osv. Ja han är med på alla tokigheter jag ber honom om.

Han är en sprocker spaniel, en korsning mellan jaktcocker- och jaktspringer spaniel, han jagar det mesta om han får, när han var yngre försökte han komma i fatt flygplanen som skulle till Arlanda, det gör han inte nu, han har nog blivit klokare eller så ser han sämre.

Rio är en pensionerad eftersökshund och tjänstehund från min tid som kommunal viltvårdare i Uppsala. Hans spårbeteende var så fort han möjligen kunde med mig släpandes i linan bakom honom med hagelbössan i högsta hugg. Runt träd, över stock och sten, runt buskar, under buskar och genom buskar och oftast i mörkret med pannlampa på huvudet som hela tiden åkte av, ja jösses vad vi höll på. Men det gick ofta bra. Ja, Rio är en speciell hund med en stor plats i mitt hjärta.



Malte, Malle mupp, Malle, ja kärt barn har många namn heter det ju. Klövenhöjs Malbec heter han i stamtavlan men ganska snabbt bestämde jag mig för Malte. Malte är en 9 årig jaktlabrador, en väldigt duktig jaktlabrador på de andjakter vi har varit med på. Under jakterna är han orädd och tar för sig i områdena men kommer det en myra och kryper på honom så hoppar han högt. Hemma är han en hund som inte gör mycket väsen av sig, jag har hört honom skälla en gång under de snart 9 åren jag har haft honom, kan vara försiktig i de flesta miljöer eller om det är något han är ängslig över så bara kör han på och forcerar sig fram. Många gånger har han sprungit in i knävecken i dörrhålet.
Han är en nallebjörn med vassa armbågar som han gärna borrar ner i låren eller i magen. Känner han av att jag har ångest så kommer han gärna och lägger sig på mig för att lugna mig. Min nallebjörn Malte.






Ungdomarna, Loke och Karma, tar vi en annan dag.

Frustrerade pojkar

Jag har 3 hanhundar och en tik i min närhet, mina bästa vänner, men just nu är inte jag vatten värd. Karma höglöper nämligen, Rio är smått desperat, gamla Rio snart 11 år är smått desperat. Karma tar det med ro, i alla fall utåt sett. Detta löp vart ett så kallat  tyst löp, vilket jag aldrig hade hört talas om för tyst är det definitivt INTE här hemma, men tydligen kan tikar ha tysta löp i bland, dvs att tiken inte har några blödningar som avslöjar att hon löper. Jag har ju märkt att hanhundarna har varit intresserade av henne men i och med att jag inte sett några blödningar som kom det som en chock när hon plötsligt ställer upp för Loke. Dagen efter började serenaden. Men snart är det färdiglöpt, jag ser ljuset i tunneln! Lugnet lägger sig i lilla huset och vi kan planera nya äventyr.

Karma