fredag 8 december 2017

I de vilda djurens tjänst

Såg ett inlägg på Facebook i kväll som gjorde mig illa berörd, en duva hade setts på Stora Torget i Uppsala och den var skadad och personen i fråga visste inte var man kunde vända sig, förutom till viltrehablitieraren som svarade på inlägget. Nu försvann duvan från platsen och vart ej återfunnen.
Att inte den hade kunnat snabbt kunnat fått hjälp gör mig illa berörd då detta var mitt jobb, min kallelse här i livet under 6 års tid som heltidsanställd kommunal viltvårdare. Fick vi ett samtal om ett skadat djur i någon av Uppsala kommuns tätorter så åkte vi, ofta även på helgerna och storhelger. Vi hade ett ansvar för de vilda liven i Uppsala Kommun och det ansvaret tog mycket tid som vi gärna gav bort till förmån av de vilda liven. Visst vi sköt en hel del också där vi hade uppdrag av företag och föreningar för att människan tar över djurens plats i naturen.
I bland hann vi inte fram till det skadade eller sjuka djuret för att förkorta deras lidande eller kunna ta det till en viltrehabiliterare som kunde rädda livet på det. Jag har suttit med harungar, rävungar eller fågelungar i knät för att köra dem till räddningen. Jag har hämtat en skäggdopping som landat på en blöt väg i tron om att det var vatten. Jag har räddat igelkottsungar vars mamma hade blivit påkörd för att sedan släppa ut dem på en säker lokal och sett dem växa och äta den mat vi ställde ut åt dem. Jag har kört ut oändligt många 100 kg fågelmat till våra 12 foderstationer runt Uppsala under vintrarna. Vi rensade 100-tals fågelholkar varje vår, ja listan är lång av vad vi utförde för djuren i Uppsala med stolthet. Vi hade eftersöksjour vart femte vecka, jag hade två veckors jour under en period, där vi var tillgängliga dygnet runt då vi fick rycka ut på viltolyckor på vägarna eller när svanen i svandammen blev sjuk och den fick åka i min hundbur en lördag eftermiddag. Ni kan väl bara gissa vad med övertid vi hade varje år, men det gjorde inget för det var vårt kall.

Sen vart det nya tider, nya prioriteringar och viltvården lades ner helt och lades på entreprenad och sköts från Stockholm. Jag förlorade min identitet och mitt kall.

Nu sköts det från Stockholm och hjälpen kan dröja någon dag och då är det bara på kommunal mark som djuren får hjälp. Det är sorgligt att djuren inte får hjälp när de behöver den.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar